Positiva hälsoffekter vs. viktminskning

En dame trener magemusklene — \ Foto: Shutterstock

De nyligen publicerade Amerikanska rekommendationerna för fysisk aktivitet anger att vuxna ska vara fysiskt aktiva mellan 150 till 300 minuter per vecka med moderat intensitet.

Positiva hälsoffekter vs. viktminskning

Det vetenskapliga underlaget* för de positiva hälsoeffekterna av fysisk aktivitet är glasklart för en rad olika hälsotillstånd. Frågan är dock om dessa rekommendationer också kan motverka en ohälsosam viktuppgång?

Det vetenskapliga underlaget som ligger till grund för de nyligen publicerade rekommendationerna för fysisk aktivitet i USA är entydigt.*

Rekommendationerna har utvecklats för att ge information om omfattningen av och vilka typer av fysisk aktivitet som ger positiva hälsoeffekter för barn, ungdomar, vuxna och äldre. Rekommendationerna gäller också de med kroniska sjukdomar och gravida.

Rekommendationerna för vuxna i åldern 18-64 år kan kort sammanfattas; "alla vuxna ska vara fysiskt aktiva under minst 150-300 minuter varje vecka." Aktiviteterna ska genomföras med minst moderat intensitet (tex. rask promenad).

Alternativt kan man byta ut dessa aktiviteter mot aktivitet med högre intensitet (tex. jogging) under minst 75-150 minuter per vecka, eller kombinera moderat och mera intensiv aktivitet.

Vidare rekommenderas att någon form av styrketräning bör genomföras minst två gånger varje vecka. Ytterligare hälsovinster uppnås om aktiviteten är högre än de rekommenderade 300 minuterna varje vacka.

Den avgörande skillnaden

En viktig förändring jämfört med tidigare rekommendationer är att all fysisk aktivitet med minst moderat intensitet räknas. De tidigare rekommendationerna från 2008 angav att aktiviteten måste genomföras under minst 10 minuter.

Ny forskning har visat att också kortare varaktighet är effektivt. Detta kan praktiskt innebära att konsekvent gå i trappor i stället för att använda rulltrappor och att denna kortvariga aktivitet har hälsofördelar även om det bara tar någon minut att gå uppför en trappa.

Vidare framhåller de nya rekommendationerna betydelsen av att minska stillasittande i vardagen och att en hög grad av fysisk aktivitet kan motverka de negativa hälsoeffekterna av för mycket stillasittande.* Det enkla budskapet blir då "sitt mindre och var mer fysiskt aktiv i vardagen".

Det vetenskapliga underlaget för rekommendationerna kommer fram för allt från så kallade observationsstudier där en stor grupp människor följs över tid och olika hälsoutfall studeras vid en eller flera uppföljningar.

Visade positiva effekter

Dessa studier har otvetydigt visat att fysisk aktivitet minskar risken för en rad kroniska sjukdomar som hjärt-kärl sjukdom, typ 2 diabetes, och en rad olika former av cancer. Fysisk aktivitet påverkar positivt kognitva funktioner, benhälsa och allmänt välmående.

Det uppskattas att ca. 10 % av samtliga dödsfall globalt skulle kunna förhindras om alla individer var fysiskt aktiva i enlighet med rekommendationerna.* Dessa data stöds av data från randomiserade* träningsstudier som visar akuta, positiva effekter på blodtryck och sockeromsättningen från ett enskilt träningspass.

Rekommendationerna är allmänt skrivna för att inkludera en rad olika hälsoutfall och det är oklart om de har effekt på enskilda hälsovariabler, som viktkontroll. Frågeställningen om fysisk aktivitet motverkar en ohälsosam viktuppgång är komplex då både energiförbrukning i fysisk aktivitet och energiintag påverkar kroppsvikten.

För att klargöra on det finns ett kausalt samband (orsak-verkan) mellan fysisk aktivitet och prevention (förebyggande) av viktuppgång krävs randomiserade studier som pågår över lång tid. Tyvärr är sådana studier i stort ogenomförbara då individer tenderar att återgå till sina gamla vanor efter en tid. Det är också etiskt komplicerat att randomisera en grupp individer till fysisk inaktivitet.

I avsaknad av randomiserade studier är observationsstudier med upprepade mätningar av fysisk aktivitet och viktutveckling ett gångbart alternativ.

Fysisk aktivitet bör i sådana studier mätas noggrant med någon typ av rörelsemätare och bör ta hänsyn till så kallade konfunderande faktorer som kan påverka sambandet mellan fysisk aktivitet och kroppsvikt.

Dessa faktorer kan vara energiintag, kost, kön, ålder, rökning, socio-ekonomisk status och genetik. Denna typ av studier kan föreslå men inte fastställa ett orsak-verkan samband.

Det underlag som ligger till grund för de nya rekommendationerna om fysisk aktivitet baserar sina slutsatser på observationsstudier där fysisk aktivitet uppskattades med hjälp av frågeformulär. Tyvärr är självrapporterad fysisk aktivitet förenad med mätfel.*

Det är svårt, om inte omöjligt, att korrekt rapportera all form av fysisk aktivitet och många individer överrapporterar sin omfattning av fysisk aktivitet. Få studier har mätt fysisk aktivitet med någon form av rörelsemätare och därefter följt individer över tid och analyserat om högre omfattning av fysisk aktivitet är relaterat till en minskad viktuppgång.

Orsaken eller effekten?

Resultaten från dessa studier ger inget entydigt belägg för att fysisk aktivitet motverkar viktuppgång. Det är fullt möjligt att sambandet mellan fysisk aktivitet och viktuppgång är omvänt. Det innebär att individer med hög kroppsvikt upplever att det är svårt att var fysiskt aktiva och därmed kan det kan man tänka att en högre kroppsvikt leder till en minskad fysisk aktivitet över tid.

I en studie där fysisk aktivitet mättes med en rörelsemätare på ca 1700 slumpmässigt utvalda vuxna Norrmän fann vi inget samband mellan fysisk aktivitet och förändring av kroppsvikt under en uppföljningstid på sex år.* Däremot predikterade en hög kroppsvikt en lägre grad av fysisk aktivitet sex år senare – ett omvänt orsakssamband.

Detta är bara ett exempel på det komplexa samband som råder mellan fysisk aktivitet och prevention av en ökad kroppsvkt på befolkningnivå. Det är alltså inte möjligt att idag fastslå exakta rekommendationer om hur mycket fysisk aktivitet som krävs för att förhindra ökningen av kroppsvikt och utvecklingen av fetma på befolkningsnivå.

Viktreduktion i media

Media rapporterar gärna om enskilda individer som kraftigt minskat sin kroppsvikt och TV program som "The Biggest Loser" framställer att det är möjligt att gå ner kraftigt i vikt på kort tid.*

Viktreduktion är dock en annan frågeställning jämfört med att förebygga viktuppgång på befolkningsnivå men gemensamt är att energiintaget troligtvis är mera betydelsefullt jämfört med energiförbrukningen.

Den mänskliga organismen strävar efter homeostas (jämnvikt) och tyvärr är det många som fått uppleva att de förlorade kilona återkommer efter en kraftig viktnedgång.

För att lyckas bebehålla en lägre kroppsvikt efter viktreduktion krävs en väldigt hög omfattning av fysisk aktivitet kombinerat med en sund kosthållning.